bokslut köpstopp 2013

                                                                                                                                              Mitt köpstoppsår är över och det är dags att redovisa hur det gick. Ett bokslut helt enkelt.

Köpstoppsåret 2013 var mitt andra köpstoppsår. Det första hade jag 2010.  Då övade jag, och funderade över hur jag skulle förhålla mig i och till olika situationer. I min bokföring konstaterade jag då att det blev ett bra år för min ekonomi, men någon riktig struktur på köpstoppet fick jag inte till.

Köpstoppet 2013 blev mer genomtänkt och strukturerat. Med blogg ställde jag också krav på mig att prestera och leva upp till det jag ville och planerade.

Totalt sparade jag eller snarare avstod jag att konsumera för ca 56 000 kronor! Häpnadsväckande eller hur.

Så här gjorde jag:

I vårt gemensamma hushåll drog vi ner på matkostnaden med hela 20 000 kronor. Den blev den största sparpotten enskilt. Mer medveten och planerad matkonsumtion gav klirr ikassan. Köpstoppet fick oss att ändra matvanor. Det blev mycket sällan de där spontana inköpen som tidigare  lätt slank ner i korgen, som den goda chokladen, glassen och liknande.  Vi åt mer vegetariskt, mindre fett, mer vatten än lättöl och vin, kaffe utan tilltugg, säsongsanpassat och mer fisk än kött. Däremot ändrade vi inte vanan att handla ekologiskt när det alternativet finns.

Tidningar och böcker drog jag ner på radikalt. Det gav 5 000 kronor plus! Biblioteket är en mycket trevlig plats där det finns både böcker och tidningar! Jag köpte heller inga blommor eller andra växter på ett helt år. Något som var lite kämpigt faktiskt. Jag handlade inte ens nya frön – men det blev sådd ändå 🙂 på de gamla som jag alltid sparar men sällan använder. Sättpotatis och lök köpte vi förstås.

Mina nära och kära fick stå ut med presenter och julklappar som jag själv tillverkat alternativt målat eller sytt. Jag gav också bort föremål som jag själv äger och tycker om. Ingen direkt skåprensning alltså.

Vi minskade vår energianvändning genom att justera värmepumpen och hålla svalt i de utrymmen vi inte använder så ofta. Däremot hade vi inte minskat på bensinförbrukningen! Där behövs skärpning.

I banken hade jag tidigare två huslån. Med bankens hjälp samordnade jag de två lånen till ett och minskade därmed mina kostnader. Jag har också öppnat ett nytt sparkonto på SBAB som har betydligt högre ränta än den min vanliga bank erbjuder.

Under året passade jag också på att rensa i förråden. På bloggen har jag haft en sida med saker till salu. Udda föremål gick ganska lätt att sälja. En egen loppis gav nästan 2 000 kronor i plånboken. Annat har jag skänkt till Röda Korset och andra välgörande som ordnar loppis.

Jag har fikat och ätit några måltider ute, men inte så ofta som tidigare. Någon särskild semesterresa har jag inte gjort. Å andra sidan bor jag på Gotland! Det finns också ett hälsoskäl som begränsar mitt resande. Köpstoppet har i det avseendet inte varit något hinder.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att resultatet förvånar mig. Det  var lätt att avstå från inköp av tex kläder. Ingen har suckat (vad jag hört…) över att de inte fått köpepresenter. Våra nya matvanor gav mig dessutom lättare vikt (5 kg). Det är roligt att blogga och jag har fortfarande många, väldigt många besökare och följare på bloggen. Mitt köpstopp har ”smittat av sig” och jag har fått positiv uppmärksamhet. Många samtal på temat har sporrat mig att kämpa vidare när det ibland känts lite trist och torrt.

Frågan som inställer sig är: Kan alla ha köpstopp och kan man ha köpstopp jämt? Ja det tror jag, men det beror förstås på vad man menar med köpstopp och hur man lägger upp det. Alla kan inte ha samma typ av köpstopp. En barnfamilj kan inte ha samma typ av köpstopp som en  pensionär, men alla kan avstå konsumtion av ”onödiga” prylar och planera sina inköp av mat, resor och presenter.

En viktig sida av köpstopp att ta ställning till  är den sociala biten. Risken finns att man blir en tråkig typ, en som aldrig hänger med ut på kul och tom en som skapar en trist stämning i en grupp om man alltid ställer sig på sidan om. Jag valde därför att ha kul och stannade kvar i de föreningar och grupper jag redan tillhörde som Klinte Filmstudio,  Gränemålarna och Vininnorna. Jag har inte heller avstått från att umgås med vännerna och familjen. Vi är ofta många vid bordet hemma.

En mycket större fråga som alltid dyker upp när man har köpstopp är hur vi ska få ihop till skatt om alla inför köpstopp. Mina tankar om det tänker jag utveckla i nästa inlägg!

Annons

köpstoppstips

Idag är det nyårsafton 2013. Sista dagen i år och sista dagen på mitt frivilliga Köpstopp 2013.

Nyårsafton 2012 firade vi med sex vänner. Det var en rolig och härlig kväll. Vi åt och drack gott av det hopknutna kalaset och alla sov över. När vi skålat in det nya året 2013 frågade jag om någon hade tänkt ut nyårslöfte, men det var bara jag som hade ett.  Jag avslöjade mitt löfte till mig själv – att ha ett köpstoppsår och dessutom blogga om det.  Några blev förvånade och undrade vad det skulle vara bra för. Jag försökte förklara men insåg snart att det inte var rätta tiden på dygnet att djupa i mina motiv och hur jag tänkte mig det hela.

Det var förstås ingen plötslig idé utan väl genomtänkt. Jag hade redan testat köpstoppsår 2010 och visste lite om svårigheterna och frestelserna, men också att det egentligen inte var särskilt svårt.  

Mitt köpstoppsår 2010 inspirerades  jag till av Anna Levin i Örebro. Hon är journalist på Nerikes Allehanda och skrev i tidningen om sitt köpstopp. Anna levde då med två barn och hund. Jag levde 2010 själv med särbo och utflugna barn och tänkte – kan hon kan jag.

Jag vet att flera vill komma igång med köpstopp nästa år, alltså 2014 om några timmar. Till er ska jag i det här inlägget dela med mig lite av mina tips och erfarenheter, men också uppmana er att tänka – kan hon kan jag!  

Mina bästa tips:

• Motiv! Viktigast av allt är att motivera sitt köpstopp. Varför ska jag ha köpstopp? Skriv ner dina motiv och läs högt för dig själv. Låter det bra? Den frågan kommer du behöva besvara flera gånger under året. Till vänner och bekanta, men främst till dig själv när suget att handla och resa kryper in på huden.
• Berätta för dina nära att du har köpstopp. Du kommer behöva deras hjälp och de är väldigt pigga på att påminna :).
• Hur ska du göra ditt köpstopp? Vilka nivåer ska du lägga dig på? Vad ska ingå i köpstoppet? Svårast för mig att tänka nytt var det här med presenter. Att köpa presenter är lätt och uppskattas för det mesta (inte alltid). Jag visste att presenter i olika former kostade mig mycket pengar.
• Berätta för de du brukar presenta att under köpstoppet kommer de inte få köpepresenter. Det minskar deras  förväntningar och ökar utrymmet för din egen kreativitet. Du kommer sannolikt överraska både dig själv och andra.
• Undantaget från den här regeln var ett lammskinn som jag presentade årets nyfödda gosse i storfamiljen. Alla nya har fått lammskinn i födelsedagspresent!
• Maten måste man tänka igenom. Är man flera i hushållet krävs det goda motiv för nya matvanor. Men kom ihåg att man inte kan ändra på andra – bara på sig själv.
• Mat kostar väldigt mycket om man inte planerar vad man ska äta och dricka. Själv väljer jag alltid ekologiskt och närproducerat om alternativet finns – trots att det nästan alltid är dyrare. Den vanan ställer extra stora krav på matplanering.
• Vegetarisk mat är billigare än kött och fisk, men man behöver kunskap så att man inte missar näring, särskilt proteiner.
• Kläder och skor är svårt att förhålla sig till när man har köpstopp. Visst har vi alla kläder, men de slits. Nu när mitt köpstoppsår strax är över vet jag att bland de första inköpen jag gör är strumpor och underkläder. Skor är också besvärligt blev jag varse. Mina vinterkängor sprack och gick inte att laga. Samma hände med mina vardagsskor. De hade flera år på nacken, men visst hade jag önskat att de skulle hålla hela året ut. Men åter – ingen regel utan undantag!
• Undvik frestelser genom att inte besöka de butiker och marknader där det finns föremål och annat du gillar.
• Undvik dyra nöjen. Det är härligt att unna sig promenader, tid att umgås med vänner, lära sig något nytt, lyssna på musik osv.
• Rensa ut i skåp och lådor. Det är väldigt lätt att bära omkring på för stor packning. Ge bort eller skänk till loppisar, ordna egen loppis, sälj på annons och om inget alternativ finns källsortera och gör dig fri. På min blog har jag en till salu-sida. Där har jag sålt av en del till andra byggnadsvårdare. Men min packning är alldeles för stor.
• Bokför alla kostnader. Jag har tränat upp min förmåga att spara kvitton och notera när jag handlar och inte får kvitto för att sedan bokföra. En liten parkeringsavgift för 2 kronor är också en kostnad! För bokföringen har jag snickrat ihop en enkel excel-fil.  
• Tänk på att läsa av din elmätare när året börjar så att du enkelt kan slutläsa. Dra ner på inomhustemperaturen. Använd tofflor och kofta om du fryser.
• Att resa är roligt, men det kostar. Alternativ finns för det mesta. Tänk fötter, cykel och kollektivtrafik.
• Spara en mindre summa via automatisk överföring från din lön/pension till ett nytt sparkonto med bra ränta. Jag valde SBAB. Öka sparsumman successivt.
• Jag valde att blogga om mitt köpstopp. Av två anledningar. För det första var jag nyfiken på hur man bloggar, om det var svårt och om det var kul. Det kändes också spännande att skriva för kända och okända rakt ut i cybern. Skulle någon läsa? Den andra anledningen var att sätta extra press på mig själv genom att berätta hur det gick. Ger man sig in i leken (?) får man leken tåla resonerade jag med mig själv.
• Det är kul att blogga! I början tänkte jag mycket på vad jag skulle skriva och hur. Vilka bilder skulle jag ha med osv. Efter ett års bloggande kan jag rekommendera er att göra som jag – blogga. Det är inte svårt och det kostar inget! Iallafall inte om man väljer rätt.

Sammanfattningsvis är mina tips:

1. Motiv viktigast!
2. Nivå, vilken nivå ska man välja?
3. Hur ska det gå till?
4. Undvik!
5. Bokför alla kostnader!
6. Spara!
7. Berätta för andra, blogga gärna.

I nästa blogg ska jag berätta hur det gick för mig 🙂

tredjedagjul

Juldagarna har passerat och sakta men säkert går livet in i de vanliga gängorna. Tomten kom i år också och julmaten stod på bordet som vanligt. Barnbarnen verkade glada och nöjda med sina paket. I år slog jag in paket till tjugofyra personer,  fjorton vuxna och tio barn. En del paket var ganska stora, men de flesta små. Och ingen fick köpepaket!

Lite bävade jag inför julen. Hur skulle jag klara av att ge julklappar utan att besöka en enda butik för inköp? Men efter en del tankar kom jag på vad var och en skulle få.

Flera fick föremål som jag sparat eller ärvt för att jag tyckte om dom, men med åren har det blivit många omtyckta saker och trångt i skåp och lådor. Min princip är att inte ge någon något som jag inte själv tycker om. Det händer att man får saker som man inte gillar – eller hur? De sakerna försöker jag göra mig av med så snart det går. På Gotland finns flera loppisar där man kan lämna in med gott samvete, tex Röda Korset.

I flera av mina julpaket fanns alltså saker jag själv gillar. Några fick böcker jag lånat på biblioteket (mitt ansvar att lämna igen!!). Ett barnbarn fick en jordglob från 50-talet. Ländernas namn stämmer ju inte men gossen som är fyra år frågade direkt var Kina ligger. Det finns iallafall kvar. 

Själv fick jag teckningar och böcker. Uppskattas! Se här Abbes härliga teckning på huset där han bor. Abbe är 7 år och valde att ge mig en teckning eftersom jag gillar konst! Jag blir rörd.

Min nya hållning om julklappar har inte bara minskat min miljöpåverkan utan också varit till nytta och glädje för min spargris. Jag har sluppit läsa önskelistor, stå i kassaköer och stressa med att pricka av inköpslistor. Skööönt!

Jag vill här passa på att tacka Anna-Stina för julgranen. Anna-Stina ringde och sa att -”eftersom du har köpstopp är du välkommen hem till mig och gallra fram en gran eller tall”. Så fint. Tack snälla!

Under juldagarna har många besökt min Köpstoppsblogg. Kanske är fler på gång och vill ha tips på hur man kommer igång med köpstopp. Kanske några är lite besvikna att pengarna är slut och att det är långt till nästa löning. Till er som är intresserade av köpstopp vill jag säga att det inte är roligt alla dagar, men att det inte är särskilt svårt. I nästa inlägg ska jag beskriva lite om hur jag kom igång och hur man undviker fällor som lurar på vägen. 

God fortsättning!

köpstopp berör och upprör

Moder Jords resurser rinner ur oss. Skulpturen högg Ruben Persson, temperamålningen gjorde jag. Med skulpturen och text om hur vi omvandlar jordens resurser till avfall deltog Ruben Persson i en konsttävling som Svanen bjudit in till. Vinnaren presenterades på Almedalsveckan i Visby i somras. Någon vann, inte Ruben. Jag tycker att alla vann. Alla som deltog hade ju engagerat sig för en hållbar utveckling för oss som lever nu och kanske mest för alla som kommer efter.

Vi måste vara många som på massor av olika sätt ifrågasätter det enorma slöseri som vi 20 % av jordens befolkning ägnar oss åt. 

Mitt bidrag just i år är att ha köpstopp och blogga om det. Mitt köpstopp har väckt mer uppmärksamhet än det köpstopp jag hade 2010 och det beror uteslutande på min blogg. Jag hoppades att bloggen skulle nå ut, men hade aldrig provat det tidigare. 

Jag vill berätta om mitt köpstopp för att påverka mig själv och andra. Om hur jag lyckas stå emot olika frestelser att köpa, om allt köpsug som jag har med mig i ryggraden sedan barnsben och vilka knep jag har tagit till för att klara av det.

Två intervjuer om mitt köpstopp har jag ställt upp på i år. I våras i Radio Gotland och förra veckan i Gotlands Tidningar. Radiointervjun gav mig några extra följare och besökare på bloggen. Reportaget som finns i dagens tidning ingår i en artikelserie om Konsumtionssamhället. Bra satsning av tidningen så här inför julen då vi handlar och reser extra mycket. Men – lite förskräckt blev jag när jag såg hur stort de slagit upp beöket hemma hos oss. Två sidor är mycket av totalt 44. Lite felaktigheter var det förstås också, men de flesta läser väl med viss skepsis.

Jag ställer inte upp på intervju för att jag gillar att synas, utan för den goda saken att minska onödig konsumtion. Det är ganska lätt att köpa sig fri, visa sin omtanke och känsla med dyra saker. Alltför ofta har jag dock upplevt en ledsen stämning när alla fina julpaket klätts av och golvet är fyllt av en jättestor skräphög med tråkigt plastat juklappspapper och fula plastsnören.

Att det köpta julklappspappret inte kan källsorteras vet väl alla. Men att allt som är i paketen också en dag ska bli sopor är det nog få som tänker på just inför julen. Men precis så är det och varje besök på Återvinningsstationen bekräftar det. Förr eller senare gäller det att välja rätt container för prylarna.

Idag har jag fått beundrarpost! Både på mail, sms och i glada tillrop på face-book. Och många fler har beökt min blogg just idag. Kul! Nästan 9 000 besökare hittills i år och det är långt över min förväntan. TACK!

Men jag vet att flera tycker att jag är dötrist, en riktig torrboll. Sitta där och ha allt och sen ha mage att gå ut och försöka få folk att sluta köpa. Lite sånt har jag känt av nu i juletid. Och visst har de också lite rätt. Det är lätt att ha köpstopp när man redan har allt. Men jag tänker att det är vi som redan har allt som måste stanna upp och försöka sluta köpa nya grejer. De som inte har det de behöver ska självklart handla – med måtta och medvetet. Men vi andra behöver tänka efter hur julen kan bli rolig utan nya inköp.

När man frågar vad folk saknar mest blir svaret ofta tid. Tid – visst är det märkligt att vi saknar just tid. Det är väl det enda som är rättvist fördelat. Alla har 24 timmar per dygn, precis alla!

Tid kommer jag därför ge till flera! Jag ska också ge bort av mina materiella tillgångar. Precis vad vill jag inte skriva här. Lite hemligt ska det väl vara på julafton.  Tidningspapper och vanligt brunt papper blir till fina paket och istället för köpesnören i plast använder jag garn.

66 miljarder kronor i julklapp!

Idag bjuder jag på präktiga moralkakor. Håll till godo!

Orsaken till mitt präktoutfall är att årets julhandel förväntas landa på absurda 66 miljarder kronor och nytt rekord! Det får mig att vada fram i moraltänk. What´s up?

Enligt Svensk Handel finns det ett uppdämt behov för shopping i jul och många förväntas också lägga pengar på resor. På deras hemsida kan man läsa att en nyckfull faktor som påverkar hur julhandeln går är vädret. Vi vill ha snö till jul för att kunna shoppa duktigt! 

Puh! Hur sjutton är det möjligt? Så korttänkta är vi väl inte? Vi vet ju att det inte är någon vits med att byta pengar genom gåvor som man inte valt, inte vill ha, inte har plats för osv. Varför tappar vi allt sunt förnuft bara för att det ska bli jul? Inte behöver vi nya kläder, nya väskor, nya elektroniska grejer just nu? Och inte behöver vi frossa i fett och socker. Vi är redan överviktiga. 

Mest undrar jag hur vi överhuvudtaget ska kunna shoppa loss när vi vet att så många människor är i nöd pga krig, orkaner och översvämningar runtom i världen. Dessutom har vi i år rekord i koldioxidutsläpp. 

Hur mycket och hur hårt kan vi blunda för alla kalla fakta bara för att det ska bli jul?   

Dock – det finns hopp om ändrad inriktining! Enligt Svensk Handels undersökning kommer visserligen majoriteten av konsumenterna att spendera lika mycket som förra julen och 12 % tänker tydligen handla mer, men hela 25 % svarar att de tänker köpa färre julklappar i år än förra året. Därtill planerar endast (?) 5 % att resa utomlands trots bra arbetstagarjul med många lediga dagar.

Antalet konsumenter som tänker efter, tänker om och minskar eller avstår från extra konsumtion ökar!  HURRA!

Jag kommer inte köpa några julklappar, men lite extra mat. På julbordet kommer det finnas lite extra gott som vi annars inte äter som sardiner, sillsallad och julskinka (ekologisk) för att nämna något. Och jag kommer ge barn och barnbarn paket. Det är roligt att ge.  I paketen blir det hemgjorda saker som vantar och hemsydda kläder, saker ur eget förråd och annat jag äger. 

Jag ska också ge tid att leka och sjunga och funderar på att ge bort tid för fönsterputs och ogräsrens (det borde jag nog ge mig själv först!). Böcker har jag alldeles för många och på biblioteket finns det ännu fler. Där kan man låna hem över julen och njuta av de där riktigt stora fina böckerna med fantastiska bilder. 

Istället för att köa vid kassorna är det skönt att njuta av besök i  kyrkor inför och under julen. De bjuder på fantastiska konserter, vacker konst och frid i själen. Här är ett exempel på allt vi kan njuta av, en av alla Gotlands vackra kyrkomålningar. Den här målningen är en del av större väggmålning i Mästerby kyrka.

67 höstar

Ute blåser det och de färgstarka löven vivlar runt och landar än här än där.  Jag är född på hösten och  igår fyllde jag sextiosju roliga och blåsiga höstar. Årets höst har varit ovanligt varm. Jag tänker växthuseffekt, men njuter lite oroligt av de sköna dagarna utomhus.

Svårt att förstå sin ålder oavsett år kan jag konstatera. För sextio år sedan gick jag i ettan i Segeltorps fölkskola. Vi var många 46-or, lyckliga efterkrigsbarn. Stor optimism präglade vår uppväxt,

För femtio år sedan hängde bästisen Ing-Marie och jag på jazzklubbarna i Gamla stan. Bobbadilla var favoriten. På dagtid var det 7 Sekel  i Kungsträdgården som gällde. Där drack vi mycket te och kollade på allt och alla (mest killar) i timmar.

För fyrtio år sedan hade jag och mannen flutit över på gröna vågen till  Gotland. Spännande, men också mycket att lära. Den första skilsmässan var ett resultat. Den fick mig också att flytta från det omoderna kalkstenshuset på heden till radhus i Visby.

För trettio år sedan levde jag som ensamstående med tre barn i lägenhet i Visby innerstad. Ont om pengar men gott om skratt och mysig familj. På semestern hyrde jag ut lägenheten och lastade allas våra cyklar på taket på den gamla Volvon. Sen körde jag till Härjedalen där vi hälsade på vänner till mig och barnen. En annan ensamstående mor.

För tjugo år sedan bodde  jag med mina tre tonåringar i kollektivhus på Ladugårdsängen i Örebro. Ett annorlunda och mycket bra sätt att leva, inte minst med barn.      

För tio år sedan var barnen utflugna.  Jag och sambon renoverade ett gammalt stenhus på landet fyra mil söder om Örebro.  En härlig och intensiv tid.

Sedan fem år är jag åter på Gotland, i Klintehamn. Längtan tillbaka till Gotland blev allt för svår att stå emot. Sambon tvekade lite, men valde att flytta hit också.

Det här sättet att leva är inte det bästa för sparkontot. Min spargris är mager, men jag har valt mitt liv efter bästa förmåga och har haft det bra nästan jämt. När jag summerar på det här sättet förstår jag bättre min lust att testa köpstopp.

Lite häpen är jag faktiskt att spargrisen börjar anta lite mer normal form 🙂

torkning pågår

oktoberpäron

Vi har investerat i en frukt/svamp/bärtork. Den kostade på Elgiganten 614 kronor. Trots priset valde vi att investera i den. Tipset fick vi av goda vänner i Klintehamn som också har mängder av frukt.  

På tomten växer det tolv fruktträd och ett ganska stort valnötsträd.  Av de tolv fruktträden är åtta äppelträd, tre päron och ett plommon.  

Äppelsorten Stenkyrka är helt klara nu. De är jättegoda – saftiga och friska i smaken. De finaste sparar vi i källaren i speciella fuktlådor som fanns i huset när vi flyttade in, andra minst 50 kg lämnar vi in till Halfvede Musteri i Dalhem för mustning och vi skänker förstås frukt till alla som vill ha, Päronen är lite extra svåra pga kort hållbarhet.  Själva gör vi inte över med särskilt mycket äppel- och päronmos.

Det känns tokigt och fel att slänga frukt på komposten, men att torka känns bra. Fem brickor ställs över varandra och en liten fläkt torkar på ett dygn ganska mycket frukt.  Även de goda valnötterna torkade vi på ett dygn. Sambon har räknat ut att det kostar ung 5 kr per dygn att köra torken och det är prisvärt. Lite värme sprider sig ju till köket också 🙂

Dessutom gör vi uppskattade godispåsar även till vuxna!

sköna kängor

I lördags var det Visbydagen och Kulturnatt i Visby. ”Alla” var där. Mysigt att träffa gamla vänner i gränder och på torg. Jag passade på att leta nya kängor. Mina gamla fina från 1997 sprack sönder i våras och kunde inte repareras. Så det var bara att inse kalla fakta. Lågskor duger inte vintertid i Sverige.

Mina fötter fordrar bra fotvänliga skor. Det ska finnas lös innersula så att jag kan ersätta den med mina skoinlägg som är formade för just mina fötter. Dessutom ska det finnas plats för tårna och skon ska sitta ordentligt fast på foten och inte vara tung.

Det är inte lätt att hitta skor med de kraven. Jag hann prova rätt många par skor innan en vän i målargruppen tipsade mig om butiken Linarve i Visby. Där finns både kläder och skor. Kläder i ren ull och skönt linne i snygga färger och modeller. Läckra skor, de flesta från ”Think! – wellformed shoes for natural walking” i veg nappa. Skinnfordrade och välgjorda, för hand enligt innehavaren. 

Jag såg ”mina” kängor på en gång och när jag provat och gått en sväng i butiken var det klart. De satt som en handske och var så himla sköna helt enkelt. Det blev köp!

Nu återstår att se om mina nya kängor ska hålla lika länge som mina gamla, dvs i 16 år. Om så är priset helt ok. De kostade nämligen 1 670 (ettusensexhundrasjuttio) kronor. Trots ett långt liv har jag aldrig köpt så dyra skor!

inte bara skor

Mitt förra inlägg här på köpstoppsbloggen hade rubriken ”allt har ett slut”. Jag menade då saker, prylar och annat som är tillverkat av oss människor. Särskilt skrev jag om mina skor som gått sönder och ersatts med likadana nya. Mina gamla vinterkängor hade också satt sin sista potatis och förpassats till annan plats då de inte kunde repareras.

Inte visste jag då att vår morbrors slut var helt nära. Han somnade in den 17 september i sitt hem. Jag hade tänkt på honom i flera dagar och  min syster och jag pratade om att nu måste vi ringa och höra hur han har det.  Sorgligt känns det och trist att vi bodde så långt från varandra. Vår morbror levde i 92 år. Han var en fin och känslig man som tyckte om skogen, naturen och sin trädgård. Där hade han både växthus och biodling. Musiken var i hans liv. Med katten i knät njöt han av opera på radio.

Livet är ändligt tänker jag lite mer nu. Vad strävar vi efter? Vilka är våra drivkrafter? Varför samlar vi på så många saker? Vi får ändå inget med oss. Eller hur!

Fotografier däremot är mycket intressanta. De berättar historia och ger oss inblickar som här i en helt annan tid.

På bilden från 1923 sitter vår morbror i morfars knä. Han är 2 år. Vår mamma Marta står intill sin pappa Oskar Albin. Morfars mor Albertina Petronella sitter i länsstolen. Mor Karin står upp med sin lilla Signe tryggt framför. Kläderna sydde mor Karin. Hon var en skicklig sömmerska. Ibland såg vi ut som prinsessor Signe och jag har mamma berättat. 

allt har ett slut

Allt som tillverkas slits ut och blir avfall – förr eller senare. Förra veckan blev jag tvungen att köpa nya skor. De jag hade var förvisso lite snedslitna och några sömmar såg ut att gå upp. Men när remmen som höll mina fötter på plats brast och det inte fanns något att göra var det bara att inse faktum.

Mina fötter är jag rädd om. Vår mamma var fotvårdsspecialist och ordade mycket om hur och framföra allt att vi måste vara rädda om våra fötter. Därför har jag nästan aldrig trippat omkring i högklackat varken på skor eller stövlar. Nej precis tvärtom – jag har gått stadigt på jorden, men har ändå fått problem. Hallux valgus heter problemet på latin och innebär att stortåns bakre ben står ut och bildar en knöl på fotens insida. Det gör ont! Sedan 10 år har jag därför inlägg i båda skorna. Och jag måste ha skor på mig jämt, alltså även inomhus.

Nya vinterkängor måste jag dessvärre också köpa. De jag hade köpte jag på Knulp i Stockholm 1997. Barkgarvat läder och jättebra på alla sätt, men när jag lämnade in dom för underhåll till skomakaren visade det sig att en av sulorna under spruckit rakt över. För dyrt att laga, sa skomakaren.

Nu är frågan var och vilka kängor jag ska köpa innan vintern kommer. Tacksam för tips!

PS Eftersom det är kyrkoval idag får ni en bild från en av alla kyrkor jag besökt. Den här kyrkan finns i Estland.