Arkiv för månad: oktober, 2013

oktober-2006-20061018-001

Ute blåser det och de färgstarka löven vivlar runt och landar än här än där.  Jag är född på hösten och  igår fyllde jag sextiosju roliga och blåsiga höstar. Årets höst har varit ovanligt varm. Jag tänker växthuseffekt, men njuter lite oroligt av de sköna dagarna utomhus.

Svårt att förstå sin ålder oavsett år kan jag konstatera. För sextio år sedan gick jag i ettan i Segeltorps fölkskola. Vi var många 46-or, lyckliga efterkrigsbarn. Stor optimism präglade vår uppväxt,

För femtio år sedan hängde bästisen Ing-Marie och jag på jazzklubbarna i Gamla stan. Bobbadilla var favoriten. På dagtid var det 7 Sekel  i Kungsträdgården som gällde. Där drack vi mycket te och kollade på allt och alla (mest killar) i timmar.

För fyrtio år sedan hade jag och mannen flutit över på gröna vågen till  Gotland. Spännande, men också mycket att lära. Den första skilsmässan var ett resultat. Den fick mig också att flytta från det omoderna kalkstenshuset på heden till radhus i Visby.

För trettio år sedan levde jag som ensamstående med tre barn i lägenhet i Visby innerstad. Ont om pengar men gott om skratt och mysig familj. På semestern hyrde jag ut lägenheten och lastade allas våra cyklar på taket på den gamla Volvon. Sen körde jag till Härjedalen där vi hälsade på vänner till mig och barnen. En annan ensamstående mor.

För tjugo år sedan bodde  jag med mina tre tonåringar i kollektivhus på Ladugårdsängen i Örebro. Ett annorlunda och mycket bra sätt att leva, inte minst med barn.      

För tio år sedan var barnen utflugna.  Jag och sambon renoverade ett gammalt stenhus på landet fyra mil söder om Örebro.  En härlig och intensiv tid.

Sedan fem år är jag åter på Gotland, i Klintehamn. Längtan tillbaka till Gotland blev allt för svår att stå emot. Sambon tvekade lite, men valde att flytta hit också.

Det här sättet att leva är inte det bästa för sparkontot. Min spargris är mager, men jag har valt mitt liv efter bästa förmåga och har haft det bra nästan jämt. När jag summerar på det här sättet förstår jag bättre min lust att testa köpstopp.

Lite häpen är jag faktiskt att spargrisen börjar anta lite mer normal form 🙂

päron okt 2013 058

oktoberpäron

Vi har investerat i en frukt/svamp/bärtork. Den kostade på Elgiganten 614 kronor. Trots priset valde vi att investera i den. Tipset fick vi av goda vänner i Klintehamn som också har mängder av frukt.  

På tomten växer det tolv fruktträd och ett ganska stort valnötsträd.  Av de tolv fruktträden är åtta äppelträd, tre päron och ett plommon.  

Äppelsorten Stenkyrka är helt klara nu. De är jättegoda – saftiga och friska i smaken. De finaste sparar vi i källaren i speciella fuktlådor som fanns i huset när vi flyttade in, andra minst 50 kg lämnar vi in till Halfvede Musteri i Dalhem för mustning och vi skänker förstås frukt till alla som vill ha, Päronen är lite extra svåra pga kort hållbarhet.  Själva gör vi inte över med särskilt mycket äppel- och päronmos.

Det känns tokigt och fel att slänga frukt på komposten, men att torka känns bra. Fem brickor ställs över varandra och en liten fläkt torkar på ett dygn ganska mycket frukt.  Även de goda valnötterna torkade vi på ett dygn. Sambon har räknat ut att det kostar ung 5 kr per dygn att köra torken och det är prisvärt. Lite värme sprider sig ju till köket också 🙂

Dessutom gör vi uppskattade godispåsar även till vuxna!

Nya-kängor-5-okt-2013-004

I lördags var det Visbydagen och Kulturnatt i Visby. ”Alla” var där. Mysigt att träffa gamla vänner i gränder och på torg. Jag passade på att leta nya kängor. Mina gamla fina från 1997 sprack sönder i våras och kunde inte repareras. Så det var bara att inse kalla fakta. Lågskor duger inte vintertid i Sverige.

Mina fötter fordrar bra fotvänliga skor. Det ska finnas lös innersula så att jag kan ersätta den med mina skoinlägg som är formade för just mina fötter. Dessutom ska det finnas plats för tårna och skon ska sitta ordentligt fast på foten och inte vara tung.

Det är inte lätt att hitta skor med de kraven. Jag hann prova rätt många par skor innan en vän i målargruppen tipsade mig om butiken Linarve i Visby. Där finns både kläder och skor. Kläder i ren ull och skönt linne i snygga färger och modeller. Läckra skor, de flesta från ”Think! – wellformed shoes for natural walking” i veg nappa. Skinnfordrade och välgjorda, för hand enligt innehavaren. 

Jag såg ”mina” kängor på en gång och när jag provat och gått en sväng i butiken var det klart. De satt som en handske och var så himla sköna helt enkelt. Det blev köp!

Nu återstår att se om mina nya kängor ska hålla lika länge som mina gamla, dvs i 16 år. Om så är priset helt ok. De kostade nämligen 1 670 (ettusensexhundrasjuttio) kronor. Trots ett långt liv har jag aldrig köpt så dyra skor!

Mitt förra inlägg här på köpstoppsbloggen hade rubriken ”allt har ett slut”. Jag menade då saker, prylar och annat som är tillverkat av oss människor. Särskilt skrev jag om mina skor som gått sönder och ersatts med likadana nya. Mina gamla vinterkängor hade också satt sin sista potatis och förpassats till annan plats då de inte kunde repareras.

Inte visste jag då att vår morbrors slut var helt nära. Han somnade in den 17 september i sitt hem. Jag hade tänkt på honom i flera dagar och  min syster och jag pratade om att nu måste vi ringa och höra hur han har det.  Sorgligt känns det och trist att vi bodde så långt från varandra. Vår morbror levde i 92 år. Han var en fin och känslig man som tyckte om skogen, naturen och sin trädgård. Där hade han både växthus och biodling. Musiken var i hans liv. Med katten i knät njöt han av opera på radio.

Livet är ändligt tänker jag lite mer nu. Vad strävar vi efter? Vilka är våra drivkrafter? Varför samlar vi på så många saker? Vi får ändå inget med oss. Eller hur!

Fotografier däremot är mycket intressanta. De berättar historia och ger oss inblickar som här i en helt annan tid.

På bilden från 1923 sitter vår morbror i morfars knä. Han är 2 år. Vår mamma Marta står intill sin pappa Oskar Albin. Morfars mor Albertina Petronella sitter i länsstolen. Mor Karin står upp med sin lilla Signe tryggt framför. Kläderna sydde mor Karin. Hon var en skicklig sömmerska. Ibland såg vi ut som prinsessor Signe och jag har mamma berättat. 

fam Landgren 1923