dec-2007-047

Allt som tillverkas slits ut och blir avfall – förr eller senare. Förra veckan blev jag tvungen att köpa nya skor. De jag hade var förvisso lite snedslitna och några sömmar såg ut att gå upp. Men när remmen som höll mina fötter på plats brast och det inte fanns något att göra var det bara att inse faktum.

Mina fötter är jag rädd om. Vår mamma var fotvårdsspecialist och ordade mycket om hur och framföra allt att vi måste vara rädda om våra fötter. Därför har jag nästan aldrig trippat omkring i högklackat varken på skor eller stövlar. Nej precis tvärtom – jag har gått stadigt på jorden, men har ändå fått problem. Hallux valgus heter problemet på latin och innebär att stortåns bakre ben står ut och bildar en knöl på fotens insida. Det gör ont! Sedan 10 år har jag därför inlägg i båda skorna. Och jag måste ha skor på mig jämt, alltså även inomhus.

Nya vinterkängor måste jag dessvärre också köpa. De jag hade köpte jag på Knulp i Stockholm 1997. Barkgarvat läder och jättebra på alla sätt, men när jag lämnade in dom för underhåll till skomakaren visade det sig att en av sulorna under spruckit rakt över. För dyrt att laga, sa skomakaren.

Nu är frågan var och vilka kängor jag ska köpa innan vintern kommer. Tacksam för tips!

PS Eftersom det är kyrkoval idag får ni en bild från en av alla kyrkor jag besökt. Den här kyrkan finns i Estland.